I hela mitt liv, så vitt jag kommer ihåg, har jag varit mörkrädd. Som storstadsbo kanske det inte är så konstigt att just mörkret kan skrämma. En mörkerrädsla är helt ologisk, det spelar ingen roll hur mycket man intalar sig att inget kan hända, så när man ligger där i sängen med vidöppna ögon då är man inte kaxig. Minsta knäpp ...
Här i Småland är det förstås helmörkt, de enda lysen som finns är de vi själva har satt upp. Bl a på uthuset här där vår toalett o dusch finns.
Dit måste åtminstone jag gå en gång varje natt ...
Men tänk:
Inte en enda gång sen Jan gick bort har jag varit rädd!!
Visst är det en trygghet att ha hund, men det har jag ju alltid haft ..
Det är ett mysterium hur jag helt och hållet slutade att lyssna efter ljud, fantisera om vad som kunde hända, lägga fram bilnycklarna och mobiltelefonen, ha en flyktplan beredd m m.
Jag är helt lugn, tänker inte ens på det längre.
En förklaring tror jag är att jag har vant mig vid att vara ensam och att klara mig själv.
Kanske.
Du är jätteduktig! Det är ju också skönt för dig själv att veta att du klarar av det.
SvaraRaderaJag var ju också jättemörkrädd när jag var liten men det har jag också arbetat bort med åren.
Mysiga bilder från mörkret. Visst var månen vacker igår?!
En sak som inte hör till ditt inlägg.
SvaraRaderaJag har just kommenterat på Blogg.se och på Wordpress-bloggar och det har gått med ett klick. På Blogspot får man trycka 5 (FEM!!!) gånger innan kommentaren publiceras! Jag tycker det är SKAM och kan inte förstå varför inte Blogspot fixar detta någon gång!
Jag ska byta till Wordpress så fort jag får tid.
Ja, jag också. Göran visade hur jag skulle gå vidare så jag kan använda min domän.
SvaraRaderaJag fattar inte att inte fler klagar på Blogspot. Ska det vara så himla svårt att göra detta lite enklare?
Och jag som inte ens FINNS längre utan måste skriva mitt namn och blogg varenda gång jag ska svara ..
Så fort lugnet lagt sig hemma ska jag ägna några dagar åt det här, det ska bli kul ...
Det är ju helt fantastiskt att du inte är mörkrädd längre. Jag tror faktiskt inte jag vågat ligga ensam i en stuga i Småland i totalt mörker. Jo, kanske. Om Mischa varit med. Du är fantastisk som kommit så långt på en så kort tid. Jag är imponerad. Inte bara av att du nu vågar så mycket, utan att du klarar så otroligt mycket som du inte gjort tidigare.
SvaraRaderaKram
Tack, vad snälla ni är. Egentligen hade jag inget val. Alternativet hade varit att sälja Smålandshuset. Just nu känns inte det så lockande. Får se hur det är när jag inte har någon hund längre ...
SvaraRaderaSå härligt att din mörkrädsla gått över. Du måste helt enkelt ha vuxit i styrka efter din stora förlust.
SvaraRaderaSjälv är jag en riktig hare och skulle aldrig våga bo ensam på Stenstugu t ex.
Förr när jag skulle ut i ladugården om nätterna för att passa kalvkor, sprang jag över gården och slet med bultande hjärta upp dörren till den trygga ladugården. Jag vet inte vad jag var rädd för, men otäckt var det.
Kram och ha en fin fortsättning på dagen!
Du vet att du måste förlita dig på dig själv.
SvaraRadera