Tålamod ...

... det är verkligen någonting vi verkligen har fått utrusta oss med.

Vi har nu bott här i tre år. För varje ny sak som blivit klar utanför våra fönster har vi glatt oss åt.

Men inget är beständigt:

Nu har det kommit en grävskopa som gräver upp gatan och trottaren igen utanför vårt hus.
Detta beror på att den långa relativt nybyggda tvärgatan har sjunkit över en halv meter (!) och måste pålas. Det kommer att ta ett år. Minst.
Därför behöver bussarna styras om och det som byggs nu är två provisoriska busshållplatser, en åt vardera håll.
Man kan ju bli trött för mindre.

Första advent

Visar en bild på vår nya "adventsljusstake" som alltså numera är fyra stycken, gjorda i betong. Så långt ifrån en traditionell spånljusstake med flugsvampar man kan komma.

Vilket inte alls betyder att jag inte gillar den gamla traditionella.
Kände bara för lite nytänkande.

Köpta hos en mycket bra affär i Sickla Köpkvarter som heter Home in harmony.

I går var Ella och hennes föräldrar här. Gissa vad som uppskattades mest?

Det finns kärlek ...

´

... där man minst anar det.

Örjan älskar Nina, eller?

Stackars Justin

Stackars, stackars Justin.
Ibland händer det, tro det eller ej, att vi måste lämna honom ensam en stund.

Då hoppar han upp i sängen, tar sin lilla hund (en afghan faktiskt) och lägger sig tillsammans med den och funderar på hur orättvis världen är. 

Och varför just han ska behöva drabbas av sånt.
Finns det någon snäll person som han kan flytta till? Som håller sig hemma t ex ..



Ett Foto i Timmen 25 november

Dags igen ...

08.00

Som vanligt börjar dagen med en promenad med Justin. Dagsljuset har inte trängt igenom riktigt ännu.

09.00

Lugn och skön morgon med frukost, tidning och morgon-TV. Ska visst bli snö hela dagen i dag också. Åtminstone i Stockholms-trakten

10.00

Bakar en sockerkaka. Som ni ser lyckas jag tydligen inte göra en sån utan kokbok (!)

11.00

Har varit nere i källaren och hämtat upp adventssakerna. Nu är det bara att börja ställa upp, kolla lamporna och undra hur vi fick plats med allt det här förra året.

Har vi tillräckligt med elurtag?

Men visst lyste de väl överallt?

12.00

På middagspromenad med Justin. Den här affären går jag förbi ofta, den ligger helt nära där vi bor.
 Den heter Piri-Piri. Förutom allt fint som finns att köpa har de kurser i blomster- och kransbindning.

Ska nog anmäla mig till en sån.

13.00

Här är vår spårvagn - kallas för Tvärbanan för den går tvärs igenom Stockholm. Den ska byggas ut nu ända till Solna. Och det är toppen, så slipper krångla sig in i city.

Den går ofta och den är snabb.

14.00

Besök av Jans en vecka gamla sonson (ännu inget namn bestämt).

Det var otroligt roligt att få träffa honom och föräldrarna.

15.30

En av ljusstakarna på plats i alla fall. Nu är det bara att hitta förlängningssladdar till de andra.

17.00

Vår gård. Fler och fler ljusslingor kommer. .  En gran kommer också att sättas upp.

Snart ser gården ut som ett tivoli

Fast det är trots det ganska mysigt. Det är ju bara jul en gång om året och vi behöver de här ljusen.

18.00

Vin en vanlig torsdag?

Jajamen, det unnar jag mig.

19.00

Nu är de flesta uppe utom de där ljusen saknades eller hade gått sönder under sommaren (!).

Fint eller hur?

20.00

Sitter och slötittar på "Mitt i naturen".

Det här får bli min sista bild för den här gången.

Tack alla som varit inne och extra till er som också lämnat en kommentar.

Vi ses kanske nästa EFIT.

Picnic

Här sitter ett gäng dagisbarn i sina självlysande västar och har en liten picnic tillsammans med en beundransvärd och tålmodig förskolepersonal som trotsade kylan och blåsten för att barnen skulle få en liten utflykt till vattnet.
(detta var i går, idag är det fullt av snö där)

Fotona är inte så bra men barnen var så gulliga att jag ändå inte kunde låta bli att publicera.

Det jag tänker på är att om några år, då sitter de här igen.

 Med grillar, transistorer och dricker vin och äter kyckling och stojar och stimmar.
Men utan självlysande västar.

Och definitivt utan dagispersonal.

Misströsta inte

Snart är vi här ...

Hemma

Nu är den lille killen hemma (och hans mamma också förstås)
Här är han alltså två dagar gammal ...

Nyfödd

Jan har blivit farfar för andra gången. I går föddes Rasmus´ lillebror.Det blev en bamse-pojke på 4 kg och 54 cm lång. Han har inte fått något namn ännu. Lyckliga föräldrar är Minna och Mattias.

Alldeles nyfödd.

Aniara

Var i går kväll och såg Aniara på Stockholms stadsteater.
Den var så otroligt bra och fascinerande! 

Den handlade om att människor var tvungna att lämna Jorden eftersom den var förstörd och inte gick att leva på längre så de valde att söka sig ut till andra planeter. Rymdskeppet var på väg till Mars men kom ur kurs och de svävade helt fritt mot en säker död.

Man kunde verkligen känna hur förskräckligt det var därinne i rymdskeppet när de upptäckte att de tappat all kontakt med Jorden. De visste alla att de skulle dö och förhöll sig till det på olika sätt.

Det var kändistätt rolluppsättning: Sven Wollter, Helge Skog, Helen Sjöholm, Ingvar Hirdwall, Claire Wikholm, Marika Lindström m fl.

Det är också imponerande att Harry Martinsson kunde skriva detta 1956.

Känns på något ruskigt vis inte som science ficton längre ...

Miranda

Nu har Miranda åkt hem igen.

Hon fann sig väl tillrätta hos oss och la snabbt beslag på en av våra fåtöljer.

En afghan har förmågan att kunna bli precis hur liten som helst. Vid behov.

För att i nästa sekund bli längre. Och längre. Och tillslut ha hela långa soffan för sig själv.

En kul och glad hund, Miranda. Har glömt lite hur det var att ha en hund som ständigt är i rörelse. Nyfiken på allt.

Vår gamling Justin tar det ju lite lugnare. Han vet ändå ...

Ett Foto i Timmen 13 november

Dags igen ...

08.00

Börjar dagen som vanligt med en hundpromenad. Här på vackra Sjöstadsparterren.

09.00

Efter dusch - väcka maken och sen dags för frukost.

10.00

Nu ska jag banne mig verkligen LÄRA mig Photo Shop Element. Och inte bara beskära och möjligen ljusa upp en bild. Jag vet ju att det finns så mycket mer och jag har en jättebra bok för detta.

11.00

Fanns behov av ett par nya lite tunnare vantar. Åkte iväg till Naturmagasinet i Sickla och köpte ett par. Hur mycket som helst att välja på visade det sig.

12.00

Gick till grannen och vattnade deras blommor. De är i Jordanien med omnejd i två (!!) veckor. Okamratligt tycker jag.

13.00

Åkte in och turistade i vår egen stad. Började på Observatorielunden. Här är själva Observatoriet varifrån de åtminstone förr läste av väder och vind i Stockholm. Nu görs det nog på Arlanda tror jag. Fint och väl bevarat hus i alla fall, som ligger otroligt vacker på höjden ovanför centrala Stockholm.

14.00

Stadsbiblioteket. Bilden tagen från Observatorielunden.

15.00

Här är insidan av Stadsbiblioteket. Visst är det vackert?

16.00

Var och hämtade Miranda som vi ska passa till i morgon. Det är en ung tik som är oerhört livlig. Hon är nästan aldrig stilla. Det är därför hon är suddig på den här bilden. Hon är alltid på väg någon annanstans. Det ska bli kul att ha henne. Justin är lite mer ljum ... Fast han är jättevan vid henne.

Eller just därför kanske.

17.00

Jo hon KUNDE ...

18.00

Jag sa ju tidigt på dan att NU skulle jag sätta mig med den här boken. Har jag gjort det? Nej, hittat på tusen andra saker att göra BARA INTE DET!

Tråkigt va?

Men i morgon ....

19.00

Sista bilden för idag. Tack så mycket alla ni som varit inne och kikat och ni som dessutom skrivit en liten kommentar.

Vi ses kanske nästa efit.

**************

Elsa Beskow

Har precis läst Margareta Sjögrens bok om Elsa Beskow. Boken kom ut 1983 och jag fick låna den häromdagen. Kan inte låta bli att kommentera den här på bloggen.

De flesta av oss har väl växt upp med bilderböcker författade och illustrerade av Elsa Beskow och fått ett eget slags förhållande till dem. Förhoppningsvis har vi, om vi kunnat, fört över denna omistliga skatt till våra barn.

Vad man slås av när man läser den här boken är vilken otrolig och mångsidig kvinna denna Elsa var. Hon älskade att rita och måla och eftersom familjen stundtals behövde pengar var hon tvungen att få fram minst en bok om året. Till detta hann hon genom åren föda sex pojkar som också förstås skulle skötas. Hennes man Nathanael Beskow var bland mycket annat en tänkande konstnär och präst och hans arbete ansågs av både honom själv och Elsa vara mycket viktigare än att ”bara sitta och rita och skriva”. Eftersom hon tyckte det var roligt betraktades det egentligen inte som ett riktigt arbete.

Hennes allra första bok var Sagan om den lilla, lilla gumman. Till slut blev det 47 böcker! Och visste ni att det var hon som gjorde Vill du läsa I, II och III tillsammans med Herman Siegvald? Läsebok för många de första åren i folkskolan.

Intressant att läsa är också att paret Beskows hem blev samlingspunkt för kända konstnärer och andra kulturpersonligheter, exempelvis Anders Zorn, Carl Larsson, Alice Tegnér, Ruben Liljefors, Ellen Key m fl.

Vi vet ju som sagt resultatet av det där ”ritandet och skrivandet” och när jag läser boken så blir jag så förundrad av hur ödmjuk och anspråkslös hon var trots sina banbrytande bilderböcker som redan då rönte stor uppmärksamhet. Något eget arbetsrum fick hon inte, det hade Nathanael, utan hon satt och arbetade vid salsbordet omgiven av alla sina barn, vilka också inspirerade henne och även var hennes modeller. Hon hade en enorm iakttagelseförmåga och hon hämtade mycket av sin inspiration från naturen, exempelvis Årets saga, Blomsterfesten i täppan, Putte i blåbärsskogen.

Ja, det är mycket mer jag skulle vilja berätta om boken men väljer att göra er lite nyfikna att själva läsa om denna fantastiska kvinna som betytt så mycket för de flesta av oss men som själv höll sig i bakgrunden.

Justin 9 år

I dag fyller vår lilla prins 9 år. Tänk va´, vad tiden går.

Nyss, alldeles nyss, såg han ut så här ... Demolerande vår dagstidning. Bland annat ...

*********

Hundar har alltid haft en stor plats i mitt liv. När jag var 15 år fick jag äntligen min alldeles egen hund - Lassy, en collie/schäferblandning. Oj, vad lycklig jag var.

Lassy på Adelsö
Och trevlig och go´ hund som var med oss överallt.

Sen var ju förstås inte steget så långt till att förverkliga drömmen om en egen afghan. Fast det fick vänta lite tills småbarnsåren var över. Då kom Natasja, en underbar, otroligt älskad hund. Det visade sig ganska snart att hon var en mycket bestämd, egensinnig, rymningsbenägen och på alla sätt en jobbig afghan. Alltså precis som de ska vara. Men kanske lite besvärlig som förstagångsafghan.

Vi lärde oss dock rätt snabbt och två år senare fanns ytterligare en tik hos oss.

Och självklart - snart såg det ut så här hemma. Och flera gånger dessutom.
Mitt kennelprefix är El Geshima och det blev rätt många afghaner som spreds runtom i Sverige med det namnet. En del lyckades i utställningsringarna andra inte. De var bara gulliga och älskade sällskapshundar som tuggade sönder möbler och rymde så ofta de kom åt. Inget konstigt med det.

 Framför mig går Mirim, Molly, Natasja, Monet och Onyx.

Alla har en plats i våra hjärtan och de ligger nu under en björk i Ymerslund.
Där ligger också älskade Oliver, sonson till Molly.

 En ung Oliver på Kungsholmen.

Och idag firar vi alltså Justin med korv och Frolic. Och en lite roligare promenad eftersom vädret är så fint just idag.

Bortskämda ungar

Såg i går programmet Ung och Bortskämd på SVT.

Det handlar om 10 ungdomar vars föräldrar har tröttnat på sina parasiterande små änglar.

Självklart förstår jag ju att detta program är tillrättalagt en hel del - det är ju TV:s mål att programmet  ska få många tittare som möjligt. Och ju fler skandaler och upprörda tittare desto bättre. Det vet vi ju alla vid det här laget.

Men om hälften av detta är sant, eller ännu mindre, så blir jag starkt oroad för framtiden. Deras och min. För bortskämdare ungar får man leta efter. Deras föräldrar gör ALLT för dem. Även de som bor i egna lägenheter kommer lilla mamma eller pappa hem till, väcker och gör frukost. Någon av dem gick fortfarande i skolan tror jag men av dessa som inte gjorde det jobbade ingen. Föräldrarna fortsatte att underhålla dem med både service och pengar till allt.

Nu hade tydligen föräldrarna tröttnat och ungarna sattes i ett stort hus där de skulle klara allt hushållsarbete och handling själva, vilket ju inte verkar gå så bra för de vet inte ens hur en dammsugare fungerar.

Som vanligt i liknande program så är det en utslagning i slutet - den som sämst klarar det här får åka hem. Antingen för att sporra de andra att börja jobba lite. Ja, det kanske funkar...

Hur som helst med den saken, det här löser sig nog. Problemet är på en annan nivå tycker jag.

Vad är det för föräldrar som gör detta? Är de rädda för sina ungar, eller?

Och är det här vanligt? Hoppas verkligen inte det för då är det illa ställt i det här landet i framtiden.

Se framåt

Nu ser vi fram emot vintern.

Alla Helgons Dag

Tänder i kväll en lykta för våra nära och kära.
Och tänker på dem vi har omkring oss och dem vi har förlorat.

Torekällberget

I dag har Kajsa och jag varit på Torekällberget. Först åt vi en god lunch på restaurangen och sen gick vi runt i de gulliga hantverksaffärerna. Ville köpa massor men vi fick tyvärr lov att begränsa oss. 

Hit till Torekällberget flyttade många av de hus som inte fick plats när staden på 60-talet skulle moderniseras. Här har nu blivit som ett mini-Skansen med mängder av gamla byggnader, skola, handelsbod, hantverksbutiker, ett stort antal djur m m.

Känd Södertäljesiluett

Den gamla handelsboden som också innehåller en stort fint museum om gamla Södertälje. 

Här fanns också bageriet.

Inne i handelsboden

En trevlig gård där det kunde ha varit ett plåtslageri på sin tid (när huset låg nere i stan alltså).

Vad köpte jag då? Jo, jag samlar på fina tomtar med riktigt skinn. Här är årets nya. En helvit tomte.