Välkommen till min blogg


fredag 12 november 2010

Elsa Beskow

Har precis läst Margareta Sjögrens bok om Elsa Beskow. Boken kom ut 1983 och jag fick låna den häromdagen. Kan inte låta bli att kommentera den här på bloggen.

De flesta av oss har väl växt upp med bilderböcker författade och illustrerade av Elsa Beskow och fått ett eget slags förhållande till dem. Förhoppningsvis har vi, om vi kunnat, fört över denna omistliga skatt till våra barn.

Vad man slås av när man läser den här boken är vilken otrolig och mångsidig kvinna denna Elsa var. Hon älskade att rita och måla och eftersom familjen stundtals behövde pengar var hon tvungen att få fram minst en bok om året. Till detta hann hon genom åren föda sex pojkar som också förstås skulle skötas. Hennes man Nathanael Beskow var bland mycket annat en tänkande konstnär och präst och hans arbete ansågs av både honom själv och Elsa vara mycket viktigare än att ”bara sitta och rita och skriva”. Eftersom hon tyckte det var roligt betraktades det egentligen inte som ett riktigt arbete.

Hennes allra första bok var Sagan om den lilla, lilla gumman. Till slut blev det 47 böcker! Och visste ni att det var hon som gjorde Vill du läsa I, II och III tillsammans med Herman Siegvald? Läsebok för många de första åren i folkskolan.

Intressant att läsa är också att paret Beskows hem blev samlingspunkt för kända konstnärer och andra kulturpersonligheter, exempelvis Anders Zorn, Carl Larsson, Alice Tegnér, Ruben Liljefors, Ellen Key m fl.

Vi vet ju som sagt resultatet av det där ”ritandet och skrivandet” och när jag läser boken så blir jag så förundrad av hur ödmjuk och anspråkslös hon var trots sina banbrytande bilderböcker som redan då rönte stor uppmärksamhet. Något eget arbetsrum fick hon inte, det hade Nathanael, utan hon satt och arbetade vid salsbordet omgiven av alla sina barn, vilka också inspirerade henne och även var hennes modeller. Hon hade en enorm iakttagelseförmåga och hon hämtade mycket av sin inspiration från naturen, exempelvis Årets saga, Blomsterfesten i täppan, Putte i blåbärsskogen.

Ja, det är mycket mer jag skulle vilja berätta om boken men väljer att göra er lite nyfikna att själva läsa om denna fantastiska kvinna som betytt så mycket för de flesta av oss men som själv höll sig i bakgrunden.

1 kommentar:

  1. Ja det må Du tro att jag minns hennes böcker.Skrev hon inte den om Farbror Blå med hunden Pricken och två barn, som jag glömt namnen på.Underbara sagoböcker som går hem än.

    Jag försökte ju skriva om Jenny Nyström, men har inte hittat rätt böcker om henne än.Vet inte om jag fick till ett inlägg.Så glömsk är jag.

    Jag har tänkt på Dig. Jo nu minns jag, Du var ju på Torekällberget, då var det inte så längsedan jag var in på Din blogg.

    Kram Mi

    SvaraRadera