Det har nu gått ett år sedan våra liv förändrades för alltid. Vi fick ett besked som ställde allt på huvudet och som var så svårt för oss att fatta.
Vi var nämligen okrossbara, livet lekte, vi hade våra familjer, vi hade massor av planer på vad vi skulle göra nu och i framtiden. En framtid som var oöverblickbar eftersom vi var ju båda så unga fortfarande.
Vi var nämligen okrossbara, livet lekte, vi hade våra familjer, vi hade massor av planer på vad vi skulle göra nu och i framtiden. En framtid som var oöverblickbar eftersom vi var ju båda så unga fortfarande.
Och nu sitter jag här ensam med en avgrundsdjup sorg och saknad efter en oerhört älskad person.
Och jag måste lära mig att leva med det sägs det.
Och jag måste lära mig att leva med det sägs det.
Alla ska veta att jag verkligen försöker.
Man vet så lite om vad som väntar runt hörnet. Det gäller verkligen att leva i nuet och ta vara på stunderna, ingen vet hur länge man har varandra, hur länge livet får vara som det är just nu, just idag.
SvaraRaderaHoppas att du hittar kraften att bemästra sorgen och saknaden.
Varma kramar!
Ja, vilket år...
SvaraRaderaVi saknar honom alla, han har lämnat ett enormt tomrum efter sig.
Stora styrkekramar
Jag har inga ord. Förstår att din sorg är enorm.
SvaraRaderaVarm kram