Välkommen till min blogg


lördag 25 juni 2011

Det sägs ...

... att man måste gå igenom ett helt år och alla högtider innan sorgen blir någorlunda hanterlig.

Jag har nu passerat påsk, våra födelsedagar, den härliga våren och midsommar. Bland annat.
I dag är det vår bröllopsdag. Det skulle ha blivit 18 år.
Så  just nu känns det extra svårt.

6 kommentarer:

  1. Men åååh... tänkte på dig att det var din första sommar i stugan ensam. Måste kännas förjävligt (förlåt svordomen). Förstår att det känns vidrigt. Och bröllopsdagen och allt. Sörjer med dig. 18 år är en lång tid. Livet går dock vidare - även om det är jättejobbigt.

    Tänker på dig.

    Kram!!! Jättekram!

    SvaraRadera
  2. Förresten: planerar ett kort besök hos dig hos dig innan jag fortsätter till Ulricehamn i runt 20 juli. Vad säger du om det? Vi kan ju fundera lite på det?
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Stor kram!
    Vi är helt off-line här - vare sig bredband eller telefonin fungerar... Sparkade åtminstone igång det mobila bredbandet.
    Vi hörs! Kram

    SvaraRadera
  4. Hejsan !

    Kan förstå på sätt och vis.
    Vem som man förlorar så saknar man den personen, som inte längre finns att ta eller se på.

    Tur Du har Dina barn och hans barn och alla barnbarnen omkring Dig, samt alla Dina vänner.

    Kram Mi

    SvaraRadera
  5. "Det var vackert skrivet Vitsippan"

    SvaraRadera
  6. Jag har titta på alla dina bilder och förstår att ni hade ett fantastiskt liv tillsammans. Men jag förstår också att du kommer kunna gå vidare stark och rak även om det tar emot ibland. Du kommer kunna se tillbaka med värme och glädje och vemod men även kunna blicka framåt med glädje. Stor kram från Birgittas kompis Lotta.

    SvaraRadera