Sommardagar

Nu är det vardag för mig här i Småland.

Gästerna har åkt. Om en vecka kommer nya.
Det är väldigt trevligt att ha besök här. Jag får sällskap, kan skingra de sorgliga tankarna ett tag, äta och dricka gott, prata mycket och skratta lite.

När jag är ensam, som nu, är det annorlunda. Inte alls lika lätt att hålla sorgen ifrån sig. Det är så mycket här som påminner mig om glada sorglösa dagar.
Det är också så mycket som jag inte kan och inte klarar. Vill då ropa för att han ska komma och hjälpa mig. Men ingen kommer.

I och för sig fixar jag det till slut och får anledning att känna mig lite duktig. Hade hellre fortsatt att inte kunna vissa saker. Det kändes så skönt när vi kunde hjälpa varandra.

Men dagarna går och självklart blir allting så småningom lite bättre. Jag är själv t ex förvånad över att jag bor här alldeles själv och inte är mörkrädd som jag alltid har varit tidigare.

Ska börja planera för besöket av bror och svägerska som kommer på söndag och som ska stanna en vecka.