När något sorgligt och tråkigt händer tror man att världen ska stanna och allting ska stå still tillsammans med en själv.
Men så är det inte.
Men så är det inte.
T ex så fortsätter naturen att göra det den har lust till. Inte bara för att glädja oss utan för att den vill. Det tackar jag för, den är till mycken tröst.
Men utan alla barn, barnbarn, syskon, släktingar och vänner som de här dagarna visat en sån otrolig omtänksamhet och förståelse vet jag inte hur det hade gått. Den trösten är ovärderlig.
Vi har mycket framför oss - Ni kommer att behövas ännu mer.
Ja det är otroligt vackert ute just nu. Tröst vet jag inte om det är, men åtminstone en fröjd för ögat! Stor kram till er båda!
SvaraRaderaVilka vackra foton.
SvaraRaderaJa ni ska veta att vi är här för att lyssna och läsa...vad ni än vill "prata" om...även om det har sagts många gånger förut.
Om vi bara bodde närmare...
Kramar till er båda
L&R i TN
Tänker på er hela tiden och jag blir glad att du orkar skriva i din blogg och även se att blommorna blommor och att det är vackert ute trots att det är jobbigt
SvaraRaderaJag säger som föregående skrivare, det är roligt att se att du orkar blogga. Har saknat dina inlägg och bilder. Tänker också på er och undrar hur ni mår och har det.
SvaraRaderaDet är samtidigt en ventil för mig att få skriva. Och att få prata och berätta. Det är mitt sätt att hantera sorgen.
SvaraRaderaTack för all omtanke ni visat.