Smålands envisaste man?

Efter en liten ommöblering för ett tag sedan hände det sig att en bra och trevlig sekretär blev över. Det var ju lite synd att den skulle bli stående i vår kalla lada tyckte vi.
En bra plats för den kunde kanske vara på övervåningen.Vi kollade det.
Och det är precis vid ett sånt ögonblick som man märker hur olika vi är Jan och jag. "Det går inte att få upp den, det är för smalt", säger jag. "Såklart att det går" säger Jan.

Vi testar: Mycket riktigt det gick inte. Redan då har jag börjat fundera på om jag egentligen skulle ta en promenad med Justin eller nåt annat  eftersom det här med sekretären var avslutat för min del.
"Ledstången får vi ta bort" konstaterar då J.

När jag tittar till, så ser jag att ledstången är på väg att monteras bort.
Jaha, då gör vi ett nytt försök.
Nej, det gick ju förstås ändå inte. Jag visste ju det.
"Ett trappsteg måste tas bort" !!! Ni förstår kanske. Trappsteget (som jag trodde hörde till hela enheten Trappen) var helt plötsligt borta.

Med ca 1 mm tillgodo baxades sekretären sedan upp för den smala och branta trappen. Är någon förvånad? Jag borde inte vara det - men det är jag.

Här är resultatet:

 

Han är duktig min Jan. Och envis.