Har tänkt mycket på en sak.
Har nu under senare tid läst en del intressanta böcker som till stor del är baserade på brev och andra skrifter. Foton fanns också med. Mycket intressanta saker som ingen skulle ha fått veta om det inte fanns brev och annat bevarat.
Har nu under senare tid läst en del intressanta böcker som till stor del är baserade på brev och andra skrifter. Foton fanns också med. Mycket intressanta saker som ingen skulle ha fått veta om det inte fanns brev och annat bevarat.
Det som oroar mig - och har gjort ett tag - är att det numera sällan eller egentligen aldrig spars något skrivet. För visst tog det emot att slänga fint handskrivna brev från någon kär vän eller släkting? Eller att kasta gamla album från föräldrarnas tid. Att numera skriva ett brev för hand förekommer knappt.
Vem spar idag sina mail? Någon enstaka kanske. Och vad händer om din dator kraschar och alla digitala foton försvinner för alltid?
Hur ska man kunna forska i framtiden utan alla dessa dokument?
Och vad gör vi själva i vår familj?
Jo, åtminstone plockar vi ut foton som vi framkallar och sen sätter in i album. Alltid nå´t. Men när det gäller det skrivna gör vi som alla andra - raderar vartefter det blir för mycket i datorn.
För vi får inga handskrivna brev längre.
Bara julkort.
Jag gör som du, framkallar en del foton och sätter in i pärmar. Om inte annat kan det vara roligt att ha den dagen man kanske inte kan hantera sin dator längre. Men det skrivna, där är det sämre.
SvaraRaderaJag har en hel låda full med gamla brev, men det är länge sedan det hamnade något handskrivet där annat än vykort och julkort.
Tänk så roligt det är att botanisera i den lådan och läsa breven från Eva som hon skickade till oss när hon började åka till Sicilien på 80-talet och jobba på somrarna och alla underbara brev från min lärarinna i italienska.
Ja, det var då det.............
Kram Ingrid
Ja, visst är det roligt att gå igenom de gamla breven. Tur att man sparat dem, det är ju en del av ens historia. Vykort har ju nästan helt tyvärr slutat komma. När någon är utomlands får man en bild på mobilen precis i samma ögonblick personen i fråga står vid den speciella sevärdheten. Kul det med förstås, men lite svårt att sätta upp på anslagstavlan.
SvaraRaderaHandskrivna brev dimper inte ner så ofta men någgon gång i månaden får jag ett vykort från en vän som tänker på mig. Speciell från Skåne och Australien och det värmer alltid lika mycket. Självklart skickar jag vykort tillbaka.
SvaraRaderaSen tillhör jag den där skaran som sparar ner mail i dokument. Att dessutom ta back-up på sin dator är viktigt för då finns det något kvar till eftervärlden.
Lite skrämmande tanke.
SvaraRaderaFotografierna har jag i album (eller nu mer i böcker) så de finns ju kvar ett tag i alla fall. Men mejl sparar jag inte alls.
Jag har skrivit ut några enstaka som har betytt något speciellt eller känns viktigt, men de här dagliga mejlen rensar man ju bort regelbundet.
Men så mycket skrivet som skrivs nu via mail har det nog aldrig skrivits, men det kanske inte är så långa brev och mer av dagsländekarraktär vi får men kanske med en och annan bild också. Dagsländan beror ju på att jag kan skriva vad som hänt just nu, medans breven ska samlas på var jag gjort under än längre tid.
SvaraRaderaDå svärmor dog hade hon en hel låda med fotografier! Vilka var dom personerna på bilderna?
Blekt bläck i bästa fall eller tunn blyerts på baksidan. Slutklämmen blev att ingen visste vilka det var! I soptunnan
Angående backup så är det ett krav. Jag har en extern hårddisk som jag lägger över bilder på och just nu håller jag på att lägga ut bilderna externa kända servrar (Google och Microsoft)
Ja, jag spar också allt på extern hårddisk. Vilket jag var glad för när jag lyckades radera bostadsrättsföreningens hemsida förra veckan. Puh, vilken tur att det gick att återställa.
SvaraRaderaJavisst är dagens skriverier av helt annan karaktär än tidigare brev. Men man missar hur som helst de brev som blev historia sen. Breven kanske t o m förklarar vilka människor det var på de där fotona man sitter med som inte har någon text med sig.
Det blir rätt tomt efter oss i alla fall.
Inte jag! Jag finns på Kungliga Biblioteket plus att en och annan trycksak finns på Dagens Nyheters muséeum. Men allvarligt så finns det stora chanser att allt försvinner! Om 30-50 år går antagligen inte våra hårddiskar att läsa, det är "ett system dom använde i början av seklet. Vi har inget som kan läsa det.
SvaraRaderaPrecis. Det var det jag menade. Papper är ju lite mer åldersbeständigt.
SvaraRaderaLösningen är kanske att vi alla sätter oss ner och fattar penna och papper och skriver ett par rader eller flera ark...och skickar
SvaraRaderaKommer det se'nt ett svar via samma metod har man kanske börjat en trend.
L&R i TN
Ja, bra idé.
SvaraRaderaJo, det är så sant.Inte ens ett telefonsamtal längre för vi har FB som kontaktnät, där går att chatta också.Jag har några jag ringer till.Som inte har dator.Men de är lätt räknade. Ja, tänk så många brev jag skrivit för hand under alla år som gått.Innan datorn kom in i mitt liv.
SvaraRaderaUtvecklingen går framåt.Det är för jobbigt att skriva för hand.Men ibland kan det nog hända att jag gör det.Som inte kan nås på annat sätt.
Kul att få tänka till, lite som det var förut.
Tack Margaretha, ha en skön helg ! Kram Mi