Välkommen till min blogg


tisdag 11 oktober 2011

65 år

Ja, den ena efter den andra i min närhet börjar bli pensionärer nu. Det är ju förskräckligt.
Nu var det dags för Birgitta B, en väninna jag haft sen 1983. Vi har bl a hundintresset gemensamt och då speciellt afghaner.
I dag fyllde hon alltså 65 år.
Grattis.

Hennes Miranda har blivit stora damen nu. Fast det tog tid, det kan man säga ...
Vem som helst, men inte Birgitta, hade gett upp kampen med henne. Strongt.

Sonens hund är där på dagarna. Hon är 3,5 månader och ska bli en stor ståtlig collie.

Sara. Som var Charlottes katt tidigare. Hon måste vara så där 18 år nu om jag inte har fel.

Här får Miranda känna på vad alla andra hundar i hennes närhet har fått utstå under de här två åren ...
Fast lite kul är det allt ändå.

3 kommentarer:

  1. Åh så härligt att ha djur omkring sig, har märkt det nu när jag matat dessa katter sedan 3.5 månad.
    Hade ju katter tidigare.Men dessa är i katthimlen.
    Så förtjusande kattflicka.Ja sköts en katt rätt kan den bli uppåt 25 år.
    Hundar är härliga på sitt sätt.

    Och visst är det härligt att bli pensionär, tror man ska hinna med så mycket mer än man gjorde då man jobbade också.
    Tycker inte tiden räcker till.Mest nu när det blir mörkare fortare.

    Kom aldrig till Området där Du bor i år.Får väl bli en annan sommar då.
    Det finns ju kvar.Sedan har ju Du visat foton därifrån.Och från andra delar av stan och från Småland, dit kom jag inte heller.
    Men Arkösund var inte fy skam, fast vi har en fin gästhamn i Södertälje.

    Kram Mi

    SvaraRadera
  2. Jag har grattat Birgitta på Facebook idag!

    Gud vad roligt att se Sara igen, ja hon är född Juni 1993 - en bortglömd stackars sommarkatt som jag tog hand om via katthemmet i Årsta och hon har fått ett så bra liv och är nu hela 18 år!!! Det är oroligt!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Visst är det förunderligt hur gamla alla ens bekanta börjar bli ;)

    Den där collievalpen ser ju bara för ljuvlig ut. Den påminner mig om Collieman, en hund som ägdes av vår distriktssköterska på den tiden jag var barn. Jag brukade hjälpa till att mata Collieman, han matvägrade och skedmatades och det var jag rätt duktig på.

    Kram Ingrid

    SvaraRadera