I Västergötland

Har ett par dagar varit och besökt min svägerska Louise, Jans syster, som bor i Tibro.

Hon har ett stort härligt hus med en stor inhägnad tomt ...

 ... vilket gjorde att den här figuren mådde som den prins han ju faktiskt är. Dörren stod ständigt öppen  - bara att gå ut och in. Eftersom det var varmt, grävde han i alla hennes rabatter för att få upp lite fuktig jord innan han la sig. Ingen blev upprörd över det. (Bara jag lite ...)

Första kvällen satt vi och pratade och pratade och berättade minnen. Samt grät av saknad efter den person vi båda saknar så oerhört mycket. Kvällen var fantastiskt ljum och det fanns ingen som helst anledning att dra sig inomhus.  Vi hade dessutom en box med vin  som sällskap ...

Dagen efter tog Louise med mig till en privat strandbit av Vättern. Jag hade för mig att den sjön var jättekall (och djup). Men det var som att bada i en sammetsmjuk och varm balja.

Vi hade svårt att åka därifrån. "Bara ett dopp till" ... o s v.

På hemvägen i dag stannade jag till i den lilla gulliga staden Hjo som bara ligger 1,5 mil från Tibro. Här var det riktigt gulligt. Som Trosa ungefär.

Är hemma i Småland nu igen. Två veckor kvar här.

Välkomna och ovälkomna gäster ...

... har jag haft.
De som var välkomna heter Birgitta o Hasse, vänner från Hammarby Sjöstad. Det regnade småspik hela förmiddagen när de var på väg hit. Men när de kom hade de med sig en marmeladburk de hade köpt på vägen och den hette Solsken. .
"Här kommer vi med lite solsken" hälsade de.
 
Och tänk solen bröt fram och fortsatte med det under de dagar de var här!! Festligt va?

Vi tog en promenad i sköna omgivningar

Här brukar vår by ha fisketävlingar en gång om året. I år hade det tydligen varit en särskilt lyckad fångst. Alla var nöjda

Jag hade sån tur att jag fick hjälp med en del saker som behövde åtgärdas. Trappen till poolen t ex hade av någon underlig anledning börjat rosta. Det fixade Hasse.

Sen klättrade han upp på taket och kollade om det behövdes bytas några takpannor. Och det var precis vad som behövdes också. Sagt och gjort.
Så gissa om dessa gäster var välkomna.

Här kommer en som definitivt inte var det ...

Den här var jag nära att trampa på när jag kom in på verandan. Just det - en huggorm!

En del skulle bli hysteriska (det blev jag ju i och för sig också) men först och främst gällde det att smyga förbi honom och få tag på kameran. Viktigast av allt.

Sen kom frågan: Hur gör man nu då? Kan man övertala honom att försiktigt åla sig ut? Nej. Jag tog en sopborste och sopade ut honom på trädäcket. Där låg han och var jättearg med huvudet högt mot mig. Där kunde han ju inte ligga. Så jag tog en plasttång (som man använder vi matlagning) och tog upp honom och la (kastade) ner honom i svampkorgen som råkade stå där. Jag har inte förmågan att kunna döda en orm (inte så mycket etiska som praktiska faktiskt). SÅ jag gick iväg med honom för att kasta honom i kohagen. Men han ville annat: Han ålade sig ut i hålen som finns i en korg och ramlade ner framför mina fötter innan jag var framme.

Oj, vad bråttom jag fick därifrån men ormen var åtminstone inte kvar på tomten.

Vad hade hänt om det varit Justin som hade gått ut genom dörren? Vill inte ens tänka på det.

Fick plötsligt lite hemlängtan ...

Klagan

Måste få klaga en liten stund.
Som ni som är uppmärksamma ser, så har jag lagt upp en ny vinjettbild. Det tog mig ca 1 (!) timme att göra det. Hade ju kunnat ge upp men det gick ju inte eftersom jag redan tagit bort den gamla.
Visst är det fint med mobilt bredband, Men det frestar på tålamodet många gånger. Jag är inte riktigt sån att jag lungt kan sitta och kika i taket medan jag väntar utan jag trycker och trycker ... Och inte tycker datorn det är särskilt kul utan börjar krångla extra mycket för att straffa mig.
Så om jag inte kommenterar era bloggar ibland så beror det på att det inte går att ladda upp dem just då. Så småningom lyckas jag ju (jag går en runda på tomten ...) och då skriver jag.
Ni får en bild som belöning för att ni orkar höra på min klagan:

Inte så kul med kontakten, borde ha maskat bort den men då hade det tagit en timme tilll ... :-)

Min allra bästa vän ...

Ja bland mina fyrfota alltså.
Gissa vem det är?
Självklart är det min älskade Justin!!

Han finns här hos mig varje dag och han skyddar mig varje natt.

Han ligger tyst och tålmodig och finner sig i mina tårar och med upphöjlt lugn ser han mina upp- och nedgångar i  humöret. Ibland orkar jag inte säga några vänliga ord till honom men han väntar och vet att de kommer så småningom.

När jag är glad och ropar på honom - då kommer han nästan genast och är glad som vanligt.

Har man tur kan man få en liten svansviftning (inte så jättevanligt - det är ju en afghan, de fjäskar inte i onödan)

Bortsett från i stort sett svansviftning är det så här ni mina vänner är.

Och vad gjorde jag utan er?

Årets första

Nu har jag plockat årets första kantareller i skogen. De här växte på i stort sett samma plats, de tog en kvart att plocka.

Ja, tyvärr Ingrid och Göran, det var PRECIS där vi var och tittade förra veckan ....

Nu ska jag vänta några dagar och sen gå ut igen. Men då ska jag vara lite mer klok och ha myggmedel på mig för om inte korgen hade blivit full hade jag varit tvungen att gå hem p g a de små liven.

 ändå

Nu ska jag rensa ...

Sommarfest

I går var det den årliga sommarfesten här i vår by. Den är alltid lika trevlig och lite unik i bygden vad jag har förstått. En av oss står som värd och köper in mat m m som var och en sen betalar. Dryck och gott humör har vi med oss.
I år fanns det risk för regn. Men det löstes genom ett magnifikt partytält. Alla har förstås inte utrymmen för för så många personer så det här var ju toppen. Varmt och skönt var det trots det fint strilande regnet.

Vi var ca 20 stycken och maten var supergod.

Sen blev det tipspromenad. Frågorna var jättesvåra men en vinnare utsågs: Anita

Att springa med en potatis på en sked kan ha sina sidor. Lotta klarade det bra.

Värdfolket var enormt påhittiga. Nu skulle vi se vem som kunde sprätta iväg en våt tvål längst. Låter lätt.

Och som inte det räckte så blev en del av oss hopbundna med rep. Kjell och jag vann faktiskt. Men i ärlighetens namn måste jag erkänna att Kjell hade gjort det här tidigare, han visste knepet.

Mörkret sänker sig över bygden. Här inne avhandlas stora som små problem vars lösningar inte helt säkert gäller morgonen efter ...

Dags att cykla hem. Anita får hjälp av Lotta.
Själv vinglade jag hem på en cykel utan lyse och utan luft i framdäcket. Det var alltså därför jag vinglade, vad trodde ni?

Mycket uppiggande med en sån här trevlig fest.

Dystert

Ja,  nu har mina gäster åkt. Känns jättetomt och sorgligt. Det var så roligt när de var här.

Till råga på allt så regnar det och det verkar bli ett dagsregn.

Och som om inte detta räckte så är mitt mobila bredband EXTREMT långsamt just nu och sätter mitt tålamod (som jag inte har ens i vanliga fall) på stora prov.

Detta inlägg tog minst en halvtimme att göra. Likaså när jag ska kommentera andras. Så det här får jag lägga åt sidan. Hade tänkt betala räkningar men det går ju inte.

Om jag nu får klaga på ytterligare en sak till så är det dessa dj-a flugor som finns runt mig i mängd. De sitter på datorn, på mina händer och retar mig genom att susa förbi mina ögon i full fart, surrande.

Nu låter det här kanske lite lustigt men det är det inte.
Jag behöver verkligen inte en massa motigheter just nu, det är jobbigt som det är.