Världen utanför mitt fönster

I dag hela dagen har det varit inspelningar till Superstars, ett program som går i TV3. Det här ska visas i höst.

Tyvärr vet jag inte vilka kända idrottsmän/kvinnor som är med i denna omgång men några är det väl.

Jag gick förbi gänget på hundpromenaden men min uppfostran hindrade mig från att ställa mig och stirra.
Dagens sportgren gällde kajakpaddling på Hammarby Sjö.

Tyvärr regnade det.

Det här är väl inte världens bästa bilder, jag tog dem från balkongen.

Intressant var det i alla fall för de här personerna vars turistbuss stannade så de kunde få se på

TV-inspelningen.

Ja, man bor i världens mitt ibland känns det som.

Allt var klart ...

Drinkarna färdiga, de små snittarna också. Stenen som vi skulle lägga köttet och kycklingen på var påslagen och varm. Allt annat färdigskuret och upplagt.

Då ...

ringer gästerna och berättar att de blivit påkörda på Värmdöleden och tyvärr inte kan komma.

Oj!!

Men vad betyder lite mat?! Huvudsaken var att de inte blev skadade och de blev de inte, bara chockade. En kvinna hade somnat vid ratten och körde rakt mot dem. Vem skulle inte blivit chockad?

Nu ska jag försöka äta en del av det här.

Är det nån som vill hjälpa till?

Kungsträdgården

Var idag och åt en två och en halvtimmes (!) lunch med tre väninnor i Kungsträdgården. Det var mycket trevligt. Vi hade så himla mycket att prata om och i ett sånt läge är det jobbigt att ha en hund som ligger hemma och väntar. Men han sov fortfarande när jag kom hem. Det är jobbigt i värmen nu.

 

Just idag är det också 40 år sedan den stora almstriden gick av stapeln. Den som var ett uppvaknande för de styrande att folket faktiskt hade en egen och ,tro det eller ej, avvikande uppfattning om saker och ting.

Så här ser de vackra almarna ut idag. 

Det kommer att bli lite fest här från eftermiddagen hörde vi.

För den som glömt vad det handlade om kan läsa mer:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Almstriden

Nu har jag några timmar framför mig med att borsta den hund som jag badade innan jag cyklade ner till stan.

Middag

I går kväll bjöd jag Ingrid och Göran och CH och Jenny (mina bröder och svägerskor) på en liten finare middag.

För att jag i första hand ville men också för att jag ville tacka för allt de gjort för mig under den här svåra tiden som varit. "Det är inte färdigt med det än ..." , säger en av bröderna, vi fortsätter.

Ja vad hade jag gjort utan dem och mina barn?

Vet faktiskt inte.

Vi tog en drink ...

... i vår trädgård

Och utsikten var det ju inte direkt något fel på heller.

Sen sa de att maten var god också.

Lyckad kväll alltså ...

I dag gjorde jag det sista på båten. Nu är den helt klar för försäljning. Hoppas det går bra.

Varför åka till Japan ...

... eller ens Kungsträdgården

... när man kan promenera till Hammarby Sjöstad?

Ja, det är mäktigt.

Heltid

Det känns faktiskt som om jag har börjat jobba heltid igen. Det är kontorsarbete i stort sett från morgon till kväll. Och nu kommer strax en värderingsman som ska värdera lösöret.

Längtar lite till lugnet men kanske är det just det här jag behöver nu.
Vem vet.

Helgen som gått

Den har innehållit lite olika saker:

På lördagen höll Sara, Thomas, Jonas och jag på med båten nästan hela dagen. Tvättat, vaxat utsidan samt dammsugit, tvättat, putsat insidan. Plus en del annat som vi  inte visste behövdes ...

Klockan halv tre satte vi punkt och jag åkte ut till Håbo Tibble och firade en underbar Valborg med Ingrid och Göran

Vi tog en drink i solskenet och värmen. Med jättegott tilltugg som jag svepte i mig på nolltid.

Så här såg den jättegoda förrätten ut. Inte konstigt att man mådde bra. Huvudrätten var minst lika god. Fläskfilé med massa godsaker i, kryddad med kummin.

Och självklart ... en brasa på den egna tomten.

Minst lika fin som den som idrottsföreningen erbjöd några meter bort ...

Justin med sin favoritmorbror som han lindar runt sin lillklo

Så här vacker utsikt har min bror och svägerska från sin veranda. Inte dumt eller hur?

Söndag - tillbaka till båten. Nu var det dags för bottenmålning. Sara och Thomas skötte det. Jonas och jag försökte slå våra kloka huvuden ihop för att få upp kapellet. Det gick till slut. Men lätt var det inte

Nu packar vi ihop. Tack för hjälpen snälla Sara, Jonas och Thomas. Det hade inte gått utan er!

Tänk vad duktig Jan var med allting, man fattar det mer och mer ju mer tiden går ...

 Åh, vad jag saknar honom.

Men konstigt nog löser man allt i alla fall. Och får anledning att känna sig lite duktig...