Äntligen

Äntligen har Jan kommit hem från sjukhuset.

Nu gäller vila och helkoll på blodet så inte några nya proppar bildas i lungorna. Vi hjälps åt med det. Plus medicinen förstås.

Vi fick oss en tankeställare om hur snabbt saker och ting kan förändras.
Och att man inte kan ta något för givet.

Hemma igen

Är nu hemma igen efter några hektiska dagar i Småland.

Nu är grönsakslandet klart, bara att vänta på resultatet.

Farliga djur i skogen

Man kan träffa på det mest ruskiga djur när man går i skogen.

Helt plötsligt befinner man sig i en kohage. Hade ingen aning om att korna var där. Unga djur som inte var ett dugg rädda för mig. Det var däremot jag för dem ...
 

Äntligen dags

Som man har längtat hela hösten och vintern till våren då man får sätta spaden i jorden och äntligen så och sätta alla de mysiga grönsaker man sett på fyrfärgsbilder i trädgårdstidningar och böcker.

Och när den tiden sen är här, kommer man på hur HIMLA jobbigt det är att gräva och ta bort allt ogräs som man borde ha tagit bort i höstas. Och sen ska jorden ligga där slät och fin och lättrarbetad. Med den rätta gödningen och den rätta såjorden.

Men nu är det gjort och i morgon sätter jag potatis och sår grönsaker.

Sen ska vi frossa! kanske

Småland .igen

Är nu i Småland. Härligt att vara här igen. Här kan nu Jan försöka bli frisk igen medan jag sår o sätter potatis. Det är lätt att njuta av stillheten här.

Justin på promenad

En vanlig dag, en vanlig promenad.

Skönt för oss alla tre ett ha dessa ständiga promenader.

En halvtimme på morgonen, en timme mitt på dagen, fem minuter vid femtiden och sen en halvtimme på kvällen.

Färg gör mig glad

När det nu är så här kyligt fast det är 9 maj så måste jag muntra upp mig och min omgivning med lite färg. Tyckte jag. Så här blev det.
Krukorna är inköpta i Frankrike under våra resa nyligen. Mittenkrukan ska dock ges bort idag, så det blir bara de två andra kvar.