Välkommen till min blogg


tisdag 8 november 2011

Barndomskamrat

Turid, en barndomskamrat, har varit och hälsat på några dagar. Hon bor i västra Sverige och vi träffas inte särskilt ofta. Men nu äntligen blev det av. Det var väldigt trevligt, vi hade mycket att prat om.
Det är ganska lustigt - det kan gå åratal utan att man träffas. Och sen när man gör det känns det inte som några år över huvud taget har gått. Man liksom fortsätter där man slutade.
Så är det med dem man umgicks med när man var liten, tycker jag, det sitter liksom kvar allting...

5 kommentarer:

  1. Vad trevligt! Det är väl så det är med riktigt bra vänner, att det spelar ingen roll om man inte ses på flera år så är man fortfarande lika nära vänner!

    SvaraRadera
  2. Det är nog snart 50 år sen jag träffade henne! Jag vet att jag följde med henne ner genom parken till Gasverksvägen (10;ans hållplats)

    SvaraRadera
  3. Jag har också minnen av Turid, visserligen fragmentariska, men ändå :) Hej Turid!

    SvaraRadera
  4. Vi har några sådana vänner också. Tyvärr är både släkt och vänner spridda över landet så många träffar man inte så ofta. skönt då att det funkar direkt.

    Jag har promenerat runt i Hammarby Sjöstad några gånger. Trivs Du bra där?

    SvaraRadera
  5. Har också en vän jag ser sällan men känt i över 40 år. När vi väl ses så är det som om ingen tid alls gått. Man fortsätter där man lämnade sist. Visst är det skönt med såna vänner!

    Kram!

    SvaraRadera